...och mina hundar...
Jag var från början en inbiten hästtjej, men när det tog för mycket tid och
pengar så jag skaffade hund istället.
Jag var 20 år då jag köpte min första hund.
Det blev golden retrievern Douglas.
Han var en golden av utställningsmodell och det var ingen lätt sort att starta
med...och nu undrar du förståss vad jag menar med att golden inte var lätt att
starta med, säga vad man vill men goldenhanar av utställningstyp är inga lätta hundar...
Med honom gick jag alla tänkbara kurser, men han blev inte mycket lydigare för det och det hade sin förklaring...
Tyvärr hade man en lite annorlunda hundsyn på den tiden.
Minsta misstanke på att hunden försökte klättra på rangskalan skulle stävjas
...och det fysiskt.
Så vårt förhållande till varann var av naturliga orsaker inte nåt vidare bra.
Det var under den perioden man tack och lov började ändra synen på hur man lär
hundar lyda och hur hundar kommunicerar både med oss och med varann.
Jag insåg snart att att det fanns andra sätt och
beslöt mig för att lära mig hur hundar egentligen fungerar.
Sedan den dagen har jag åkt kors och tvärs och hoppat på alla kurser och föreläsningar jag kan hitta
när det kommer till att lära sig nåt nytt inom hunderiet, vare sig det gäller
att bli bättre på tävlingar eller hundens språk.
Några instruktörer jag gått för, både inriktade utbildningar och
föreläsningar.
Turid Rugaas Några dagar fulla av Aha upplevelser, det var då jag förstod
hur lite vi egenligen förstår våra hundar.
Runar Naess Underhållande och mycket kunnig vargforskare.
Vi krånglar till vårt hundägande allt för mycket när vissa saker är så
självklara.
Anne-Lill Kvam Luktdiskriminering
Eva Bodfäldt Tävlingslydnad, Dirigering
Roger Markström Lugnande signaler
Bodil Granberg(med Bodils minicirkus)Klickerkurs
Anders Hallgren Motor och motivation
Lars Fäldt Etologi
Niina Svartberg Tävlingspsykologi
Jenny Damm Vad säger man,...outstanding när det gäller agility.
Greg Derett
Agility
Plus ett massa lydnads, bruks, jakt, freestyle och agilityinstruktörer.
Utan dom hade jag inte kunnat ta mig någonstans tävlingsmässigt.
Min andra hund var en grand daniosen Annie.
Hon kom till
mig som en omplacering då hon var 10 månader.
...jag var hennes fjärde hem...
Hon var en mycket svår hund på grund av hennes enorma jaktlust.
Det var en ständig kamp att gå minsta kisserunda eftersom hon ständigt slet sig...jag var
maktlös...
Det blev många dyra besök hos diverse hundpsykologer då min dåvarande
hundkunskap inte räckte till, jag vet inte ens om jag med dagens kunskap skulle få
ordning på en sån hund.
Tyvärr fick hon sluta sina dagar alldeldes för tidigt då jag gav upp då hon
jagade och hade ihjäl ett rådjur.
Nästa hund var jaktgoldenhanen William, fantastiskt trevlig hund som gjorde
allt man bad honom om.
Vi tävlade i agility, hade certpoäng i elitspår, körde elitsök, han var lydnadschampion,
samt tränades i jakt (det blev bara ett par inofficiella starter, men vi såg framåt och
vi skulle bara våga ta steget till att starta officiellt)
Tyvärr
kom vi inte längre då han vid 4 års ålder dog i skelettcancer samma år som vi
kvalade in till SM i lydnad.
Mina nuvarande hundar:
Håkan 5 år som fick mig att bli intresserad av agility på allvar.
Vi tog sig snabbt tog sig upp till klass 3 och tävlade SM för första gången då han bara var 3 år.
Han har även fått prova på lydnad och tog ettan på 173 poäng.
Utställningsmässigt har han också klarat sig rätt bra, 2 CK och blivit BIS inofficiellt.
Han kom 7:a på agility SM 2007
Han har även 2 kullar med valpar efter sig som verkar vara lovande
agilityhundar.
Denna lilla hunden har en härlig fighting spirit, precis det jag vill ha hos en
agilityhud, tyvärr är han lite liten och inte byggd för såna enorma hastigheter,
men han gör allt han kan hela tiden.
Cockerspanieln Martin 3 år har lärt mig enormt mycket när det gällerl
hundspråk.
Detta är en underbar, men mycket förarvek kille som man måste ha fingertoppskänsla när man hanterar.
Han är en kelgris utan dess like och att denna hunden skulle komma till klass 3
hade jag inte vågat drömma om.
Han lider av scenskräck, jag vet inte hur jag skulle kunna förklara det på något annat sätt.
Träna tycker han är jätteroligt, men så fort vi står på startlinjen kryper han
ihop så vi kör inte agility längre utan han följer med ibland, men stannar helst hemma med husse.
Han har tävlat lydnad en gång (där han fick 196 poäng av 200
möjliga)
Han jagar också praktiskt en hel del och han fullkomligt ÄLSKAR att röja i snåren, då är han en annan hund.
Man får ståpäls när man ser hur denna hund jobbar, synd att det bara är jakt under hösten/vintern...
Martin har också en kull efter sig.
En liten papillontjej som verkligen tagit mig med storm är Camilla som
är född i december 2005
Ärtig, charmig och kelig mammagris som också älskar att jaga, ja hon har tom varit med på jakt
och stött harar, visserligen kopplad men hararna kan ligga och trycka precis
där man går utan att märkas...men Camilla reagerar direkt.
(för det skulle inte gå att få stopp på henne om hon sprang efter nån).
Camilla är uppflyttad till klass 3 i hopp och agility och har ett cert i hopp
...och så sist, men inte minst så har även jag trillat dit på en bordercollie.
Cecilia
(född i november 06) kom in i mitt liv då jag förstod att agility inte var nåt för Martin.
Underbar tjej som jag hoppas och tror mycket på.
Hon har bra med fart och vill väldigt mycket hela tiden och detta
har resulterat i 2 hoppinnar och en agilitypinne hitills.
Vi har försökt valla också några gånger hos uppfödarn (Lottie på Somollis kennel)och sedan ett par gånger på att ställe i Helsingborg och ytteligare en gång på Kelliegården.
Skaffar man en BC så "måste" man ju valla, fast Cecilia vill verkligen inte, hon är fullständigt ointresserad av får.
För övrigt är Cecila så nära en perfekt hund man kan komma, stabil,lugn och trevlig mot allt och alla och full fart på banan.
Hon har verkligen överträffat mina förväntningar, och då menar jag inte resultatmässigt utan som just hund...
.
*******************************************
