Annie
Grand danios
Drömmen som blev en mardröm.
Jag tyckte det skulle vara häftigt att ha en stor elegant hund som jag kunde spatsera med i Delsjön.
Jag hittade Annie 10 månader som bodde på andra sidan Sverige.
Naiv som jag var tänkte att "vad kunde gå fel", det var bara att sätta sig i bilen och åka och hämta henne, sen skulle vi leva lyckligt i alla våra dagar.
En stor svart tik, lite för hög för att vara tik (gigantisk mao)gjorde mig inget jag skulle ändå inte ställa ut henne.
Hon var snäll som ett lamm och vacker som en dag, tills...jag märkte att hon var en jaktidiot.
Hon jagade ALLT, även där det bara fanns en doft att följa.
Hon var så vansinnigt stark att det inte fanns en möjligheten att hålla henne.
Hon exploderade från en sekund til nästa, från en lugn promenad i solen tills ett hysteriskt jagande på en sekund.
Jag gick hos alla tänkbara instruktörer då min kunskap inte räckte till på den tiden.
Jag vet inte ens om den hade räckt nu heller.
Ingen hade någon bra lösning tänker jag tänker på det såhär i efterhand men vi var vid gott mod och tränade och tränade efter alla tips vi fick.
Hon lärde sig det mesta så länge det inte fanns nåt vilt i närheten.
Jag testade alla typer av koppel och selar som fanns på marknaden då.
En dag när vi som vanligt var ute och gick (med några vänner och deras hund) sent på kvällen så slet hon sig (som hon alltid gjorde)
Det var inte mycket att göra än att vänta in henne.
Plötsligt hör vi ett skrik innifrån skogen.
Det var ingen hund utan något annat djur.
Vi hade aldrig hört ljudet förut och blev nyfikna.
När vi lokaliserar ljudet lyser vi mot det med ficklampa och får vi se nåt jag aldrig trodde jag skulle få vara med om.
Annie sliter upp ett rådjur, ett vuxet rådjur som hon likt ett lejon sliter i stycken.
Jag får tag i henne och bestämmer mig där, detta blir vår sista promenad.
Jag ringer djursjukhuset morgonen efter och beställer tid för avlivning
Hon blev bara 17 månader men vem vet vad hon hade kunnat ställa till med härnäst om hon hade fått leva.
