Det är viktigt att man planerar sitt hundköp.

Hunden är värd den planeringen då den lever 10-15 år och skulle man skaffa en ras som inte passar det livet man lever kan det bli väldigt jobbiga 10-15 år för både hund och ägare.

Nu har jag inte skrivit detta för att hacka ner på folk som har blandraser eller på blandraserna som individer, utan för att göra folk lite mer vakna på vad dom köper.

Blandraser är inte sämre än någon annan hund, dom har bara en högre risk att hamna hos fel ägare.
Dvs, dom är mer oförutsägbara mentalt eftersom man måste ta reda på vad alla inblandade raser kräver.
Det är högre risk att få medfödda fel (om föräldrarna inte blivit kontrollerade för detta vilket blandraser mycket sällan har)
Det är mao en myt att dom är friskare än renraser, mer om detta finns att läsa längre ner.

Det värsta är när fel person/familj köper fel sorts hund.

Oftast vill folk som köper en blandras ha en ren sällskaphund ändå är det mycket vanligt att bruksraser som korsas med varann.

En bruksblandning hamnar så gott som alltid hos någon som inte alls är intresserad av de mängden träning en brukshund kräver.

En blandning av pälsraser som hamnar hos någon som inte är speciellt intresserad av pälsjobb är inte heller kul för någon.

Rasistiskt?
 

När man säger att man inte gillar blandrasaveln tar många det personligt och tror det handlar om snobberi och hamnar i försvarsställning innan dom lyssnat på argumenten.

Det är tom så att många kallar det rasism vilket är galet då det inte är hundarna som gör fel utan uppfödarna som föder upp utan att tänka på konsekvenserna.

Jag har träffat många underbara blandraser som jag nästan velat ta med hem så det behöver inte bli fel men man tar en STOR chansning när man köper blandras.

Om du har en som är hel och frisk och trevlig mentalt så är det bara att njuta av den, det jag vänder mig till är folk som är ute efter att köpa en ny hund och behöver lite hjälp på vägen.

Tjuvparad?

En tjuvparning kan hända alla och i dom flesta fall har ägarna sett den och gör något åt det.

...medan en del skyller  på att kullen kom till efter en tjuvparning och låtsas att dom inte visste att man kunde göra något.

Men det är superenkelt att ge tiken en abortspruta så blir det inga valpar.

Tjuvparningar där man inte vet att det hänt trots "full koll" är mycket ovanliga.

Är blandraser friskare?

När det gäller renraser är dom noga kontrollerade för rasbundna ärftliga sjukdomar innan parning annars får valparna inte att få lov att bli registrerade i SKK

Det finns raser som jag och många med mig anser inte är sunt byggda det kan vi nog alla skriva under på men det är en handfull av dom ca 250 raser som finns i Sverige

Ett argument är extremaveln MEN dom flesta blandraser är inte avlade av extremavlade hundar och då faller det argumentet pladask.
Hur ofta är bulldog, pekinese och basset (som ofta kommer på tal när man pratar om extrema utseenden) iblandade i blandrasaveln?

Däremot är stora tunga raser förekommande i blandrasaveln och bland dessa finns ledproblem och därför är det ännu viktigare att dessa är röntgade innan köp.

Därför blir det fel då någon köper tex. en rottis/staff (där raserna redan är sunt byggda) för att sedan kör som främsta argument att renrasaveln är extrem.

Ett problem som finns bland dessa raser är höftproblem.

Att få tag i en felfri hund är svårt även då man kollat upp släktingar bak i ledet, då kan ni tänka er hur stor risken är att få en hund vars släktingar inte röntgas upp eller röntgas och visat sig ha fel på höfter och armbågar.

När det gäller små raser är det oftast knän och ögon som ska ha kollats av veterinär före parning.

Därför är det väldigt viktigt att se papper på föräldrarnas status efter röntgen och inte bara lita på att säljaren säger att dom är friska.

Så svaret på frågan är nej, dom är inte friskare om dom avlas på raser som är sunt byggda vilket 99% av alla raser är.
 

Vilken typ av hund passar dig?

När man springer på en valp som bara är så söt som bara valpar kan vara glömmer att det blir en vuxen hund med alla rasens för och nackdelar.

Ju fler raser man har inblandat desto mer påläst måste man vara, därför är det lättare med en renras där man bara har en ras att hålla reda på och oftast en kunnig uppfödare att rådfråga vid eventuella problem.
 

Mentalt

Jag läser ofta "Säljes, border collie blandning" (kan vara vilken ras som helst) men med VAD?

Andra hälten är minst lika viktig, det är stor skillnad mellan en border collie blandat med schäfer och en border collie blandat med jämthund.

Det är jätte viktigt att man vet vad man köper.

På en renras har man bättre koll på hur den kommer bli mentalt, nej man VET aldrig men när man blandar har man en väldigt liten chans att ens gissa hur hundarna blir.

Är dessutom MH gjort på släktingarna (på framförallt bruksraser) så har man åtminstonde en liten vink om hur valparna kommer att bli som vuxna.

Nåt som många inte tänker på att renraser har olika linjer, det är STOR skillnad på en labrador och en labrador t.ex.

En vanligt sällskapslabbe är tyngre, mindre följsam och lugnare medan jaktlabben (vilket är samma ras på pappret) är lätt i kroppen och enormt krävande.

Som om inte detta vore nog, det finns en mellanvariant som är ovanligast av dom två, dual porpose labben, och den är lite av varje av dom två typerna.

Det är inte ovanligt med andra raser som också skiljer enormt extriört och arbetsmässigt, schäfern tex. är också en "delad" ras.

Så om man köper en blandning mellan schäfer och labrador kan det bli en lugn foglig hund som nöjer sig med lite lagom huvudarbete ELLER en jycke som äter upp hus och hem om den inte får arbeta flera timmar om dagen helt beroende på vad det är för sorts schäfer och labbe man parat med.

Det kan också bli en som är splittrad i huvudet då ena föräldern är avlad på krävande föräldrar och den andra på en hund som är avlad för sällskap.

Korsar man 2 raser där mentaliteten krockar kan man få nästintill ohanterliga hundar och dessa hamnar i oerfarna händer och det går inte att placera om till någon som är duktig på hund då dom som kan hund är noga med vad dom köper och en omplacringsblandras är sällan intressant.

Med såna hundar är tyvärr många gånger en avlivning som bästa lösning.

När det gäller genetik funkar det så att om man blandar svart och vitt så blir det inte grått.