Camilla
Papillon
Camilla var en välplanerad hund.
Jag träffade Camillas mamma Piraya på en tävling och blev hemskt förtjust i henne, snabb pigg och glad.
Piraya tävlade i klass 1 då men det syntes att hon skulle kunna gå hur långt som heklst (vilket hon också gjorde eftersom hon varit resev i VM)
Jag sa då att OM hon skulle ha en kull på henne så var jag intresserad.
Några månader senare hör dom av sig och en kull var planerad.
Det blev 2 tikar, uppfödaren behöll den ena och den andra fick jag till min stora lycka köpa.
Jag döpte henne till Camilla och vi skulle tävla massor av agility när hon blivit tillräckligt gammal...TRODDE JAG...
Trots det noggranna valet av hund så var Camilla VÄLDIGT svårlärd.
Slalomet tog en evighet att lära in och hon blev aldrig helt säker på det.
Jag var bortskämd med Håkan som fattade allt på några få träningställfällen, men Camilla fick jag nöta, nöta och nöta...
Vi lyckades trots det snabbt ta oss upp i klass 3 där hon tom har ett cert, men hennes motivation varierade kraftigt att jag slutade tävla med henne då hon var tre år.
Hon är lika glad för det.
Om hon fick jaga istället hade lyckan varit total då det är det bästa hon vet.
Allt som rör sig ska hon springa efter även om dom är betydligt större än hon.
Hon är med på alla tävlingar, promenader och allt som dom andra hundarna är ute på så hon är en aktiv jycke.
Ibland lånar jag ut henne så någon kursmedlem får prova att springa ett varv med henne på agilitykurserna.
För lite korv gör hon vad som helst...men att springa en hel bana på tävling och bara få godis i slutet tycker hon inte är värt besväret.
Hon är fruktansvärt snäll hund, sepciellt mot Emelie och står
ut med det mesta.(hon vet att om hon är kompis med Emelie får hon vara med då
hon äter och då kan det blir MYCKET spill)
Tröttnar hon på henne så hoppar hon upp någonstans dit hon inte når.
Det som skiljer sig mot dom andra hundarna jag haft är att hon är väldigt oscoial på folk vi inte känner.
Det är rätt skönt och hon är inte rädd på nåt vis, hon ser inte nån mening med att fjäska för andra...OM dom inte har godis förståss, då blir man inte av med henne ;-)
Camilla på altanen och myser i solen.
Camilla på agilityplanen.
I maj 2011 lämnade Camilla ett stort tomrum efter sig efter att ha råkat ut för en olycka.
